onsdag 4 december 2013

Spinoff-funderingar no. 1

När jag läser och tänker för att skapa en uppsats kommer jag ofta att tänka på helt andra saker än planerat. Ibland känns det mer intressant och relevant än det jag egentligen skulle tänka på, så jag tillåter mig att tänka kring det en smula. Ja, det tar lång tid för mig att skriva uppsatser. Många små parentesanteckningar, liksom outgivna krönikor, har det blivit. Men nu tänkte jag att jag ska börja skriva dem här. Varför inte?

Så här är dagens funderingar, utan vidare redigering, utifrån meningen "Identitet skapas genom att subjektet identifierar sig med något.":

Saker man kan identifiera sig med:
- att vara Guds barn > vad är då det?
- med någon person som är lik en, t ex ett syskon
- med vissa egenskaper och/eller förmågor

Min mest stabila identitet är kanske vad jag längtar efter att vara eller göra... för vad jag kan vara eller göra varierar med förutsättningarna. Men kan man identifiera sig med en längtan?

Det är viktigt att det blir tydligt för en vad det är att vara Guds barn (om det nu är vad man vill identifiera sig med). Att man inte har fel bild. Tror man att det är en massa tvång blir det den identiteten man tar ställning till. Ska man identifiera sig med Kristus? Kanske är han beskriven tydligare än hur det beskrivs att vara Guds barn? Är det inte lite knäckande att identifiera sig med Kristus, den perfekte? Nej, det kan jag inte. Men kanske som en som gillar honom, som strävar efter att likna honom, som har det målet. Än en gång - identiteten kanske kan vara vilken strävan man har. Min vilja till, och längtan efter, något kan bestå även om mina förutsättningar förändras.


söndag 25 augusti 2013

Keep us from just singing

Läste artikeln nedan vid frukostbordet. Sjukt hur onda människor kan vara. Och vad mycket ondska som människor, kyrkan, gjort i Guds namn. Allt hat som vi på så vis tillskrivit Gud, som skapat alla och allt och som älskar oss till döds.

Tänk om kyrkan kunde hålla på med det den ska hålla på med istället. Som  Tim Hughes – God of Justice handlar om:

"We must go, live to feed the hungry,
stand beside the broken, we must go
stepping forward, keep us from just singing, 
move us into action, we must go"


Rysk antigaylag 


legitimerar våld

Publicerad i dag 09:57
Foto: Dmitry Lovetsky/AP
En våg av uppdämt böghat väller fram över Ryssland, legitimerat av den nya ”antigaylagen”. Våldsamma grupper attackerar och hänger ut homosexuella män, både på nätet och i verkliga livet. Polisen står bredvid och tittar på.
En man och en pojke i tonåren går genom en park i S:t Petersburg. Plötsligt omringas de av tio–femton unga män, ledda av en kroppsbyggartyp i mohikanfrisyr, klädd endast i ett par avklippta jeans.
Pojken får gå, men för den vuxne mannen vidtar nu ett mardrömslikt ”förhör”. Det leds av den barbröstade mannen, en känd nynazist vid namn Maxim Martsinkevitj.
I vad som förefaller vara flera timmar pressas den gråtande mannen med frågor som ”varför gillar du att knulla män” och ”vet din pappa om att du är pedofil”, alltmedan resten av gänget skrattar högljutt. I en bortklippt scen häller Martsinkevitj urin över hans ansikte. Till sist kommer en polispiket – och för bort den förnedrade mannen. De som trakasserat honom går lugnt därifrån.
Den halvtimmeslånga filmen är bara ett exempel från den gångna veckan på vad rörelsen ”Jaga pedofilerna” sysslar med. Betydligt grövre trakasserier går att hitta på gruppens sida på Vkontakte, den ryska motsvarigheten till Facebook – en sida som häromdagen över 77.000 användare hade ”gillat”.
Jaga pedofilerna har funnits i ett drygt år, men tycks ha fått ett uppsving den senaste tiden. Filialer har öppnats i en rad ryska städer, från Krasnodar i söder till Ulan-Ude långt i öster. När de exploaterar böghatet har nazister som Mart­sinkevitj fått ett nytt folkligt genomslag som de inte hade när de ”bara” misshandlade gästarbetare från Kaukasus och Centralasien.
– Förr såg folk mig som ett skinhead, men nu när jag kämpar mot pedofili är jag populär, säger en nöjd Martsinkevitj i ett klipp.
I Ryssland är det vanligt att folk sätter likhetstecken mellan pedofili och homosexualitet. En färsk undersökning visar att 38 procent av ryssarna anser att homosexuella ”ska behandlas som mentalsjuka” och en annan att hela 88 procent stöder den nya lag som förbjuder ”propaganda för icke-traditionella läggningar bland minderåriga”.
Hbt-organisationer och människorättsförsvarare slår nu larm och menar att även om det inte råder något förbud mot homosexuella relationer i Ryssland så ger den nya lagen legitimitet åt grova attacker.
Alexander Verchovskij, direktör för antidiskrimineringsbyrån Sova center, pekar på en osanktionerad pridedemonstration i Moskva, där polisen stod och såg på medan antigayaktivister misshandlade den handfull modiga som vågade gå i marschen.
– Det är inte så att regeringen ger sin välsignelse. Men propaganda­lagen ger ändå en sorts halvt godkännande åt dem som slår homosexuella.
I några få fall har medlemmar av grupper som Jaga pedofilerna gripits, och för ett par av dem åtal i staden Kamensk-Uralskij 100 mil öster om Moskva för att ha utsatt sina offer för sexuellt tvång. En vanlig ingrediens i gruppens filmer är nämligen att tvinga de misstänkta pedofilerna att klä av sig och använda olika sexleksaker.
Men i övrigt verkar polisen – att döma av filmerna – bry sig mer om att sätta dit de förnedrade offren. ”Homopropaganda” är uppenbarligen ett värre lagbrott än att hälla urin över en försvarslös person.
Ändå har ledaren Martsinkevitj börjat klippa bort de värsta övergreppen ur sina nätfilmer, viss om att folk ändå förstår vad som har hänt. Nyligen uppmanade han sina anhängare att minimera våldet i sina egna klipp, eller åtminstone stänga av kameran.

måndag 19 augusti 2013

Om tid och gränser

Höst igen. Prioriteringstid igen. Vad ska jag börja med i höst? Vad ska jag sluta med?
Halvtidsjobb ger extra bränsle till köpstoppstankar. Så; jag ska inte köpa kläder, eller annat onödigt. Därmed ska jag också sluta gå i klädaffärer. Man får göra det lätt för sig. Jag tänkte mig fram till jul, så länge. Det borde inte vara alltför svårt. Det är svårare att (gå på affärer och) köpa lite än att (inte gå på affärer och) inte köpa alls. Är det någon som hakar på?

Mer tid för sånt jag faktiskt VILL att mitt liv ska vara fullt av.

En annan tanke som jag närt, för detta tidsbefriarändamål, är att ha nån sorts äggklocka som jag sätter igång varje gång jag slår på datorn, som jag kan ställa in på den tiden jag faktiskt tänkt sitta där. Det är lätt det blir längre annars. Gränser är för de gränslösa.


onsdag 13 februari 2013

Gud är så glad i mig

När jag var liten hade jag en favoritsång som hette så. Fast på norska: Gud er så glad i meg. Jag och en kompis hade ett speciellt, väldigt hemligt, ställe i skogen dit vi brukade gå och ställa oss på en stor sten och sjunga den. Högt. Stenen låg i någon sorts dalgång och det ekade ganska bra (så hemligt, så hemligt) när vi sjöng:

Gud er så glad i meg at Han kan ikke holde øynene fra meg!
Dag eller natt, aldri forlatt, han bevarer meg.
Jeg er bestandig trygg, for han er med meg gjennom alt det som skjer meg.
Der hvor jeg går, sitter og står, passer han på meg. (t & m: A. Børud)

Vi förstod inte riktigt allt, ("Forlatt"? Det betyder "övergiven", ungefär.) men det mesta, och huvudsaken: Gud är så glad i mig att han inte kan hålla ögonen från mig. Det sjöngskrek vi med en sån där självklarhet som (bara?) barn kan ha. Inga teologiska tveksamheter eller intellektuella tvivel där inte. Gud är så glad i mig, så det så. När jag upptäckte den på Spotify förra veckan försökte jag sjunga den igen och upptäckte vad stor den var, texten. Vilka ord att ta i min mun! Kan jag verkligen säga det här? Vem är jag att...? Och Jesu ord om att tro som ett barn fick ny tyngd.





småsaker, stora frågor, illustrationer och tro

Powered By Blogger