Läget

En sån där sommar när man inte lämnar stan, knappt badar, mest jobbar och inte har semester är det en fröjd att ha balkong, tvivelaktigt sommarväder och, inte minst, trevliga kombos/lägenhetsdelare/kollektivvänner. För att inte tala om att alls ha sommarjobb så att man har råd att leva. Och fred. Väldigt fint är det, glöm aldrig det.

Sen så gillar ju jag regn.

Det hade också varit trevligt att åka jättelångt bort och göra jättespännande saker. Men man kan inte få allt på en gång.

Hur kom de undan med det här?

Något jag inte riktigt kunnat släppa är hur i hela friden Christer och Lotta kunde komma undan i Melodifestivalen med en låt med - ja, till vis del samma refräng (OCH titel - det är ju inte som om de smyger med det!) som en Beatles-låt! Är det inte en regel de har att man inte får härma gamla låtar för mycket?
Så vad är då detta? Christer och Lottas Don't let me down (börja vid 1:10)



The Beatles Don't let me down:


Jag har försökt föreställa mig Christer Sjögren nynnandes med Lotta vid pianot, eller tvärtom, när någon av dem kläcker: "Nämen vänta, jag har det, lyssna! Don't let me dooown, don't let me down!" Och så tycker båda intuitivt att det är sådär superbra, som man kan tycka när man hör en slinga som var populär i ens glada ungdomsdar. Fast nu kommer de alltså inte på att det är därför de gillar melodin, utan tänker bara att det är för att de just lyckats skapa något riktigt catchy.

Så skulle det kunna vara. Det kan också vara någon helt annan som gjort deras låt. Och vem det än var kanske denne gjorde härmet med vett och vilja. Den största frågan tycker jag dock är hur låten kom igenom besiktningen! Kanske var det för att ingen fick för sig att tänka på Beatles när de sjöng? Så skulle det verkligen kunna vara.

Istället

Det finns mycket man kan göra istället för att skriva uppsats.
Plantera om blommor, städa, baka bröd. Dricka kaffe. Och fotografera. Det finns mycket man kan fotografera utan att ens lämna kontorsstolen. Jag har en hel kollektion som ni kan få se! En annan gång.
Idag blev det såhär!

Väldigt bra väder dock. Perfekt, så när som på några solglimtar här och var. Det får gärna regna i några veckor till!

Koncentrationssvårigheter flytt deluxe

 

Och med uppsatsen kom koncentrationssvårigheterna

som ett brev på posten (brevvännen från underjorden

kan man lita på!).

Den här gången i extended version; flytt deluxe!

Men dock: jag har i allafall tur med vädret.



Bygger bo för tre

tre köksvågar
tre gånger tjugo temuggar
tre gånger pärlsocker och bakpulver och mjöl
ett kök

tre tjejer - ett litet badrumsskåp

tre smaker, tre viljor, tre vänner - ett hem
trevliga problem

Oh happy day

Idag firar vi det största man kan fira; att livet besegrat döden och ljuset besegrat mörkret. Så idag hade vi sång och dans och tårtor och godis i kyrkan. Och jag hade min blommigaste kjol. Det är väl det minsta man kan göra?

Glad påsk!

hej banankartonger

banankartonger täcker golvet igen
stänger ett kapitel, igen
och jag blir lite sentimental som vanligt
tänker bakåt, på alla flyttar, olika skeden, och framåt, när jag kan tänkas flytta nästa gång
tänker på vägarna livet tar och att man aldrig vet vad det blir och sånt seriöst
väger upp med inte lika seriös musik
"folkmusik för folk som inte kan bete sig som folk"

tredje flytten på nio månader
jag börjar få rutin
har kvar kartongerna sen sist och packar ner det som det står på locket att det ska vara i

hejdå röda rummet

Åka buss

Vad gör jag nu för tiden, varför hör jag aldrig av mig?

Jag åker buss. Nästan hela tiden. Hit och dit, fram och tillbaka. Har praktik några städer bort nu i några veckor.

Mycket finns att säga om svenskt bussåkande och mycket har redan sagts; om att man aldrig får sitta bredvid någon okänd om det finns lediga säten kvar, och så vidare. En annan sak som jag har tänkt på, ett annat bussförbud, är att sätta sig bredvid den som man gick in i bussen bakom (om den är okänd vill säga). Även om det är ganska fullt i bussen och man måste sätta sig bredvid någon. Det gör man inte! Vem som helst, men inte den man gick upp bakom. Det skulle bli alldeles för intimt. "Tror du att vi hänger du och jag eller?" Den som vill får gärna testa och meddela resultatet.

En annan sak som gör intryck på mig på bussresorna är den där kaffedoften som börjar sippra fram där i skogen mellan K-koga och K-hamn varje morgon, när en tjej tar fram sin kaffetermosmugg. Det luktar så gott. Och jag vet inte riktigt om jag gillar det eller inte. Själv dricker jag ju kallt vatten ur en petflaska till min frukost, som jag varje morgon intager på bussen.

En tredje sak som jag tänker på är, att även om jag inte alls uppskattar att kliva upp tidigt, så är det lite fint att få se solen gå upp tidigare varje dag. Det våras minsann!

Det är ungefär vad jag har på hjärtat i tider som dessa. Så då vet ni varför ni inte hör av mig nu för tiden.

Fina gamla grejer: Anders & Putte!

Åh. Här är en musikevideo som gjorde starkt intryck på mig någon gång sent 80-tal/tidigt 90-tal.

Om nytta och nöje på den smala vägen

Vi försöker finna den sanna vägen
böjer våra huvuden mot marken och skådar förtvivlat mot himlen
Ack!
det är synd om människan
livet är hårt,
ett jagande efter vind under solen
och bättre var det förr.

Så rädda att göra fel.
Så rädda att missa målet.
Så rädda att inte förvalta pundet och ta väl vara på varje tillfälle.

Och vi ska mista livet för att vinna det.
Bära våra lidanden.

En stilla undtan: varför skapade Gud oss över huvud taget? Inte var det väl för det fromma lidandets skull? Var det ens för den goda nyttans skull? Försöker en rebellisk tanke: tänk om det var för 'skojs skull'?

Tänk om Gud tänkte att det skulle vara gôtt å leva? - Må så vara, men sen kom människan och förstörde den fina planen, säger kanske den påläste. Men är allt kört och förstört med syndafallet då, så att denna eventuellt glada ursprungsplan med livet inte är aktuell - tills döden skiljer oss åt och morgonen randas ovan där? Eller varför är vi annars ofta så blodigt allvarliga? Varför känns det nästan hädiskt att tänka sig att det vore okej att leva lite mer för skojs* skull? Är det inte fortfarande meningen att vi ska, eller gärna får, njuta av livet så gott det bara går, även om trasigheten gjort det svårare? Har vi någon teolog på tråden? 

* det vill inte säga oansvarigt, men att allt inte måste ha en djupt seriös mening, utan att vissa saker kunde få göras bara för att man blir glad av det. Alla sagor skulle till exempel inte behöva existensberättigas av en bakomliggande sensmoral. Är ni med på tänket?

Glädje!

När man är så glad att man känner behov av att fira med en semla på en måndag - då är livet bra.

Och det är Guds förtjänst*. Han har gjort det igen, gjort det klockrent, sådär som bara Han kan. Folk började tycka att vi var kräsna. Att vi borde sänka ribban, nöja oss med sämre. Och visst funderade vi på det. Samtidigt.. som vi tänkte att Han väl vill att vi ska ha det bra - liksom inte bara knappt överkomligt. Jag har drömt om balkong och badkar. Inte vågat be om både och, men.. till slut tagit mod till mig och bett om balkong. För - jag vill ju verkligen VERKLIGEN ha det. Är det någon som vet att uppskatta en balkong så är det jag, som går ut på den varje dag, året runt. Och jag har tänkt att Han nog vill att man ska våga tro att Han vill ge en det som är bra. För det är lite att tro att Han är god. (Fast jag har förstås sagt att det är okej även utan balkong, men att det liksom vore fantastiskt fint. Ni vet, man är ju ändå från en svensk småstad och vill inte förhäva sig hur som helst.)

Hur som. Vi skulle äntligen på en visning. Hade inte sett någon planlösning, men vi var glada ändå, för allt annat stämde. Området, antalet rum, inflyttningsdatumet, bostadsbolaget och till och med gatan... Och jag tänkte, när vi gick in, att det skuulle kunna va en balkong på andra sidan huset. Det skulle kunna va ett sånt hus. Men jag skulle vara nöjd ändå, tänkte jag. Balkong är bara bonus, intalade jag mig (så stark var den tron).

Men - vi fick balkong-er! Två! Och badkar! Och nu är vi ett lyckligt, blivande litet kollektiv som går i väntans tider. Glädje! Det finns hopp hörrni, och ljus i tunneln, jag bara säger't. (Hesekiel 37 1-14. Även det som är helt dött kan Gud ge liv.)

*Och nu småprovocerar jag väl hälften av er som läser, men för er som känner ett behov av det, kan ni lägga till "upplever jag", där. Vilket förstås gäller allt annat också.

Snabb mat?

Jag tänkte på det här med mat. Det är ingen rolig historia i perioder. Typ studieperioder; man är stressad och pressad och har INTE gjort matlådor som man har att ta fram när hungern kryper fram, utan man ska i sin hunger och nöd ställa sig och ta sig tid för att laga mat - som man sen i regel äter på fem minuter. Ja ni hör ju. Och när man ätit ihjäl sig på köttbullar och makaroner, tortellinis (som är oätliga i alla versioner utom en sort, som de inte säljer på min mataffär) och färdig-att-steka pyttipanna, då... då.

Jag har typ ett nödlunchrecept som jag tycker är riktigt bra. Det går fort, är enkelt, billigt, och innehåller så få ingredinser att till och med jag -som måste ha rispåsen vid spisen ända tills riset är helt klart för att kunna kolla igen och igen och igen, hur det nu var man gjorde- klarar mig utan recept.

I give you:
RÅRAKOR

-Ett par potatisar som man skalar och river i en bunke (nån potatis kan om man vill bytas ut mot en morot, så blir det roligare färg på det hela, och så kan man låtsas att det är jättenyttigt)
-Ett ägg eller två som man knäcker i samma bunke
-Salta och, om man vill, peppra
-Vispa så det blir lite fluffigt
-Stek i utplattade högar i stekpanna i SMÖR tills de får fin färg.

För köttätaren: knaperstek bacon till!

Servera  lingonsylt till (Felix rårörda är ett hett tips. Dyrare, men smakar liksom mycket mer lingon och är drygare på så vis.) och, om man vill vara lyxig och onyttig, lite smör. Och så ska man helst dricka mjölk till, så blir det hela nästan som palt.

(Senaste gångerna har jag kört med lite mjöl i smeten också, typ en matsked max. Tror det blir lite mer styrsel på det hela. Men om man som jag vill ha det enklast möjligt kan man fokusera på potatis och ägg - övrigt ger sig.)

Och nu kommer förstås den underliggande frågan: har ni någon enkel lunchmat som ni vill tipsa om? Vad lagar ni under hektiska eller oinspirerade veckor? Alla tips mottages tacksamt.

Drömmar vid datorn

Det känns - och jag befarar starkt att det inte bara är en känsla - som om jag sitter framför datorn hela dagarna nu för tiden. Jag pluggar vid datorn, kollar på lägenheter och auktioner, konverserar, kollar på foton och på film, lyssnar på musik... (till ett ständigt surr). Väldigt tôrrt egentligen. Jag gillar knappt ens datorer egentligen, sitter jag och tycker vid min dator.
SEN, när jag pluggat klart, tänker jag, ska jag bo i ett litet hus på landet, på nåt hörn av en gård, där det är lerigt och hönsigt och luktar lite skit av korna (som nån annan äger, men som jag kan titta på), där det är mörkt på riktigt om kvällarna så att man ser stjärnhimlen, och tyst, när djuren och traktorerna har gått och lagt sig. Där det är lite småkyligt så att man behöver varm kofta och raggsockor för jämnan, och man får hjälpa elementen med öppen spis. Och man kan man ha katter som springer runt och är lyckliga och fångar råttor och där inte allting, så fort man ska ut och ta en liten harmlös promenad, handlar om att köpa sig ett lyckat liv eller att se snygg ut (och där man inte kan gå och köpa choklad hur som helst bara för att man blir sugen).

Jag bor ganska centralt nu. Jag kom på det när den nya mataffären på stortorget är min mataffär, och att jag kan gå dit bara för att köpa kaffefilter och mörk choklad, som ett brejk i pluggandet. Tre pizzerior finns det på gatan, ett sushi-ställe, ett billigt café och ett vanligt (kanske två?), och några snabbköp. Ett ställe två-tre uppgångar bort serverar pastalunch för fyrtio spänn. Det är farligt lätt att bli lat.

(Det är så smidigt att bo i stan, säger folk. Nära till allt. Förutom till verkligheten, känns det som.)

NÅN gång, och dit längtar jag nu, ska jag leva ett sånt där liv, med mera lera och mindre dator. Redan nu går jag runt i hängselbyxor, rödrutig flanellskjorta, raggsockor och gamla rediga jodhpurs, som nåt slags lantis-wannabe i väntan på dessa tider.


ill: R. Larsson