Prioriteringstid

Slutet på augusti, början på september. Det är nu ritningarna görs till hur hösten ska se ut. Ska man gå någon danskurs i höst eller ska man köpa träningskort? Eller ska  man istället lägga pengarna på ett par bra löparskor, och kanske till och med en pulsklocka eller nåt annat onödigt som kanske kan hjälpa motivationen en smula, och träna ute på eget bevåg? Franskakurs? Styra upp virk-kvällar? Jobba extra? Och hur många kvällar i veckan vill man ha uppbokade egentligen?

Det är nu man väljer. Nu, innan kurser drar igång och blir fulla. Så vad vill jag göra i höst? Vad vill jag lägga min tid och mina pengar på? Prioriteringarna blir olustigt tydliga. Och jag är rädd att jag har glömt nåt viktigt som jag egentligen vill göra, men som jag råkar välja bort. En stress, samtidigt som det är spännande att se vad det blir. För nåt blir det ju. För mig är det mest en massa kansken och vi får se än så länge, plus en hastigt och härligt bestämd kurs som jag ska läsa utöver min ordinarie. Det vet jag inte alls om jag kommer att hinna och orka med. Hade jag velat vara på den säkra sidan hade jag uteslutit det (och så brukar jag oftast göra) men jag börjar inse att man missar väldigt mycket på den säkra sidan.

Höst. Mer nystart än nyår. Och det här är en ny höst.

Ny.

Och vad det än blir, om det blir lite som man planerat, eller inte alls, så kommer det att bli bra. Till slut.

Kvällens låt:
It Is Well With My Soul

When peace like a river, attendeth my way,
When sorrows like sea billows roll;
Whatever my lot, Thou hast taught me to say,
It is well, it is well, with my soul.
/ Refrain:
It is well, with my soul,
It is well, with my soul,
It is well, it is well, with my soul.
(...)
My sin, oh, the bliss of this glorious thought!

My sin, not in part but the whole,
Is nailed to the cross, and I bear it no more,
Praise the Lord, praise the Lord, O my soul!
/And Lord, haste the day when my faith shall be sight,
The clouds be rolled back as a scroll;
The trump shall resound, and the Lord shall descend,
Even so, it is well with my soul.

(text Horatio Spafford, sent 1800-tal. Audio Adrenaline & Jennifer Knapp version.)



Peace

Prinsen ska verkligen döda draken

Jag skrev tidigare om att jag återfått ett sedan länge bortgånget fantasy-sug.

Min plan var att läsa en bok som inte ingick i någon serie, så kunde man klara av boken och vara färdig. Det var förstås omöjligt, eftersom alla fantasyböcker värda namnet ingår i en serie. Jag hittade däremot en som bestod av bara tre böcker (som i och för sig visade sig vara en uppföljare till en annan serie, men jag har förstått det mesta ändå tror jag) och kände mig ganska nöjd. Den innehåller sina beskärda doser ovanliga personligheter, färdigheter/magier, varelser, magiska prylar och drakar. Nu med den tredje och sista boken i hand inser jag, smått chockartat, att storyn faktiskt kommit att handla om att prinsen ska hitta och döda en drake, för att rädda prinsessan! (Som, för den som mot all förmodan missat detta, är den mest urtypiska grundstoryn av alla i sagor.) Oh, well.

Intressant är doxk att författaren faktiskt kommer undan med det! Det smygs liksom in obemärkt i storyn så att man inte ser det förrän man tittar efter ordentligt. Bra jobbat.

Vill ändå slå ett slag för drakar under regniga sommardagar. Drakar och té!

Innerst inne

stillebenövning från en bildkurs

Innerst inne vet jag att det är lugnt

att Du har allting i Din hand.

 att jag aldrig är ensam

på riktigt

Runtomkring är köttet

jag

och jag tänker en massa annat

tänker högt

Svett och mindfulness

Idag åkte jag tåg. En seg resa på 4,5 timmar som skulle ha tagit 2 timmar och en kvart med bil.
Jag gillar att åka tåg egentligen. Brukar inte ha några större problem med väntetider och långa sittande timmar. Man kan äta glass och sola när man väntar, eller läsa en bok. Ni vet. (För ett par dagar sedan åkte jag från Malmö till Älvsbyn (typ Piteå)  -baklänges- och det var bara trevligt. Mera tåg på natten!)
Men idag alltså.
Idag var det badväder. Fint, soligt, och varmt. Väldigt varmt. Och tilläggas bör att jag dagen innan åkt bil i typ tretton timmar, så att åknöjet liksom var mättat och fetingboken utläst.

Så när jag idag satt där på tåget, efter mitt andra byte, och kände svetten riiinna och hela jag var ett enda stort missnöje och obehag, och man bara ville att den bedrövliga resan skulle ta slut fort, kom jag att tänka på det här med mindfulness. Där man liksom ska känna in allt. Känna in hur det känns att sitta på sin stol och hur det känns att andas, och så vidare. Och så undrade jag om det bara är till för trevliga tillfällen, och att en stund som den jag hade var olämplig att utöva mindfulnes på? Eller är det så att man ska bli rofylld (eller vad man nu ska bli) av att känna in sådant som svett?

En stilla tanke. För jag kände mig långt därifrån.

En bild från den mycket trevligare resan till norrland.