"Jag skulle ha börjat dansa när jag var liten. Nu är det för sent." sa jag när jag var tolv. Nu, sisådär femton år senare, har jag tagit mig i kragen. (Eller jag har väl gått danskurser förut, men aldrig annat än på skämt. Street och hiphop - jag, med stora byxor och attityd liksom, hur seriöst kan det bli?) Nu, idag har jag börjat dansa balett! Det var det som var kursen som jag skulle läsa på Medborgarskolan, som jag skrev att jag anmält mig till fast jag egentligen inte vågade. Det är
balett på nybörjarnivå, steg 2 (och därav min fruktan)
för vuxna. Pliéer och relevéer, klassisk musik, räcken... all in!
Roligt och alldeles lagom svårt, vad det verkar. Så jag ska fortsätta, helt klart!
En klok kursare sa en gång att det bara är att köra, att man inte får skylla på att det är för sent. Han själv hade tagit tag i sin trummisdröm vid 25 (ca) års ålder, efter många år av ickespelande. Och nu är han faktiskt bra! Sen kanske inte jag kan bli någon proffsdansös, men det gör faktiskt inget alls. Den karriären hade nog ändå varit över vid min ålder. :)
Det var alltså ungefär då jag skulle ha börjat(fortsatt?) dansa om det skulle va nåt dansande alls? Jag och min kusin runt -87 eller så.
5 poäng till den anonyme gissaren som trodde på fortsättningskurs i balett,
och konversationskurs i Franska! Började nämligen läsa franska också förra veckan, men inte på medborgarskolan utan "bara" med några klasskompisar och böcker.
Hej hej!