Fokus

Jag har börjat ta morgonpromenader. Så att jag vet att jag kommer mig ut innan solen går ner, eller alls. Man får skynda sig.

Idag tog jag med kameran. Jag gillar fotopromenader. Det får en att leta efter det som är vackert.

 

uthållig



 



Mycket träd blir det...

oktober och november och december äro grå

Jag var höstsur
Sur på att löven trillade ner och att det vackra försvann med dem - färgerna och, nästan, livet

Jag var tvungen att vänta på en tågstation en morgon, tidigt och länge
och jag såg, som man kanske bara gör när man har en dryg timme mellan två tåg och inte kan ha bråttom;
träden
nakna, karga
som svarta i morgondiset
och de var vackra så att det gjorde ont
inte ett dugg döda
möjligen lite ledsna, sårbara
lite som vi på hösten

     Ett träd som stod i staden där tåget senare stannade.

och man kan undra hur jag kunnat missa
men jag har väl gått och blängt i backen
för att jag har varit sur
och för att det är där som löven är

Så mycket bättre

... har ju börjat på tv igen. Ny säsong, nya människor..
Såg det första avsnittet idag (ligger ute en dag till på tv4play) och alltså - det är ju ett trevligt program. Snällt. Insmickrande rentav! Motsatsen till förnedrings-tv.
Jag har aldrig varit speciellt förtjust i Tomas Ledin till exempel (mycket pga 'sommaren är kort' som vi sjöng på skolavslutningen i sexan och som jag varit trött på sedan dess), men han verkar ju vara en hyvens karl. Det är inte varje gång som ett tv-program får en att tycka bättre om folk än vad man gjorde innan. Så det är ett tips för den som har missat det. (Och nu låter jag sjukt sponsrad, men det är jag ju förstås inte. Av nån märklig anledning får jag aldrig några skandalösa sponsringsförslag...)

Och så är ju Laleh med förstås, det var ju därför jag började skriva om det här. Min banner/header/vad det heter-bild uptill är ju en illustration till hennes låt Bjurö Klubb, så jag tänker på henne varje gång jag går in på bloggen.

Hopp

                                                   

Det är ju grått

Rusk.
Borttrillande vackra, färgglada löv som nån loj gubbe som inte jobbar på ackord går och blåser bort, utanför fönstret, hela dagen. Bröööl.
Hemtenta. Hemtenta vars första fråga inleds med ett vagt citat på engelska som jag inte riktigt förstår, och som hela frågan utgår ifrån. "-Vad innebär detta?" "- Det vet jag inte riktigt. Jag läser till svensklärare."

Och jag har en alldeles för stor godispåse som jag köpte till ett kalas, men som aldrig riktigt kom fram, och som jag nu äter ifrån lite hela tiden. Fastän jag känner hur tandtrollen fräter ner tänderna och fastän det inte är så supergott. Socker liksom. Ork. Tenta-ork. Det är inte roligt att läsa på distans. Jag gillar skolan men jag har aldrig gillat att plugga (och distans är att plugga utan att gå i skolan). Nu är jag skoltrött för första gången i mitt liv (förutom en termin i sexan). Men nu kommer all trötthet på samma gång. 20½ års skolgång(medräknat förskolan, borträknat folkhögskoleåret) slår tillbaka med kraft.

Men om man ska ta något POSITIVT (för det ska man väl alltid göra. Eller?) så har jag har i alla fall kommit över mitt löjliga jack-begär. Och jag ska aldrig mer gå in på naturkompaniet.

Och jag ska försöka skaffa en ny header som inte är rosa och orange.

Hurtiga hälsningar från november, månaden framför alla andra.