Trevliga höstsaker

Märkligt vad kreativ man blir när man behöver skriva på en uppsats. Man känner ett sug efter att städa (!) och tvätta, sy om den gamla tröjan som ligger och dammar, byta knappar på den där koftan som är lite för tråkig, ha konstiga färger på texten i sitt blogginlägg... (Jag tänker att det är ju lördag och då borde jag få unna mig lite ledighet. Å ena sidan. Å andra sidan har jag unnade jag mig ledighet igår för att jag skulle vara duktig idag.) Så när jag ändå är i farten kan jag lika gärna göra en lista på saker som vore trevliga att göra om jag inte hade min uppsats.

1. Rota igenom garderoben. Finns det något plagg som du inte använder för att det är nåt du inte gillar med det, fast du heller inte vill ge bort det för att det är något du gillar med det? Fixa! Jag är själv för dålig på symaskiner så jag syr aldrig kläder från scratch, men små justeringar med nål och tråd kan vem som helst göra. Trikåplagg kan man klippa i lite hur som utan att beöva sy efteråt. Värt! Jag har klippt av ärmarna på flera tröjor som jag inte använde för att ärmarna var så dumma. Att byta ut knapparna på en lite för tråkig kofta till några i en roligare färg är en annan enkel åtgärd. Kanske nåt plagg helt enkelt borde vara i en annan färg? Blir det jättefult kan du trösta dig med att du ju faktiskt inte använde plagget ändå och att du nu i alla fall har gjort ett tappert försök att rädda det. Plus att du har fått en stunds kreativt pyssel, vilket ju kan vara nog så värt i sig!

Att vara flera som pysslar samtidigt är förstås en höjdare.

2. Dra ihop en massage-kväll med kompisarna! Det hade jag och mina hitta-på-(roliga saker-)kompisar i torsdags. Ryggmassage med olja och hela faderullan. Massera i 45 minuter och få massage i 45 minuter. (Vi flyttade runt så att man masserade/fick massage av tre olika. Då behöver man inte vara så duktig.) En fin endorfinkick såhär i höstmörkret.

3. Kolla på Mia och Klara. Funkar alltid.

4. Baka chokladbollar med jättemycket kakao och kaffe. Ät några stycken själv och frys inresten. Bra att han när man får ett akut sötsug! Eller oväntat besök?

5. Köp stickor och garn och ett jättelätt mönster till en fin mössa. Instruktioner om hur man stickar finns på nätet om det var längesen man stickade.

6. Se någon film som du tänkt att du borde se men aldrig sett. Kanske det aldrig har varit någon annan som velat se den? (Typ "Det sjunde inseglet" för min del. Alla parafraserar den hela tiden, man måste ju se den!) Se den själv!

7. Ett tips som kanske inte kan efterlevas var som helst men i alla fall här i Örebro är att besöka en independentbiograf och se vad den har att bjuda på. En helt annan upplevelse än att gå på en "vanlig" biograf! Många fler creddiga kulturpoäng eller, för den som inte bryr sig, en härlig grej bara. Mycket mer intimt. Var på en sådan igår kväll och såg en riktigt bra lågbudgetfilm som heter Framily (www.framilymovie.com). Regissören själv var där och pratade film och svarade på frågor efter filmen. Det är för dyrt med reklam i tidningar så de uppmuntrade oss som var där att spread the news. Gjort!

Ja... nu är nog min rast slut för den här förmiddagen. Tillbaka till uppsatsen. Men med kaffe och chokladbollar till! Det är ju ändå lördag...



Fridens!

Om jag hade levt på 1500-talet...

(original av Tizian)

hade jag kanske sett ut såhär. Ni ser ju vad det hade gjort med mig. Det var bara det jag ville säga.

Fridens!

Uppmuntran

Ibland är det allmänt rörigt. Man ska skriva en uppsats och komma på en frågeformulering illa kvickt, man ska börja en ny delkurs - parallellt med den andra som man tycker är jättestressig, man ska kontakta en skola som man ska hålla i några lektioner på fastän man tycker sånt är jobbigt och man ska bestämma vad man ska bli när man blir stor och man ska försöka hålla igång något slags kondition fastän det verkar ligga våldtäktsmän i varje buske.

Ikväll lämnade jag mina böcker liggandes och tog mig ut och sprang. Fastän man inte "ska". Och det kändes skitbra.

Annat som gör mig glad (och synlig) i höstmörkret är min kära lilla My

Som jag fick i ett såhär fint paket av en lika fin vän på min födelsedag. Glädje!

Glädje är också fina varma ord som nån menar. Dom har jag också och tittar på.

Tack för att ni finns!

Den där 23-åringen

Alla dessa sketans överfall har slutligen gjort mig orolig för att gå ute ensam på kvällen. Jag som brukar va så modig.

Läste i någon kvällstidning om 23-åringen de åtalat för några av överfallen. Några klasskompisar beskrev honom "som en skugga", "som en som bara fanns där som en stol i rummet". Bland det elakaste jag hört. Och de tror att ni tar avstånd från denne "hemska människa" genom att säga så men det kanske är precis det beteendet, det förbiseendet som var med och skapade detta psykbryt. Gammal klyschig lärarprograms-komihåg är att alla vill bli sedda, och att barn (hur går ramsan nu då? Något i stil med: ) helst av allt vill bli älskade, i brist därpå respekterade, i brist därpå fruktade, i brist därpå hatade.

Hellre hatad än att inte finnas alls. Det borde vara lag på att se sina klasskompisar.

Nu kanske det låter som att jag tycker synd om 23-åringen. Öh... gör jag det? Ja, kanske för vad han måste ha genomlevt innan han gjorde det han gjorde. Men han har fortfarande gjort (om det nu är han som har gjort det) hur fel som helst.

Frågan är hur man gör nu, om folk gör galna grejer för att få uppmärksamhet? Ska man sluta skriva om det? Gode Gud, ta hand om Örebro, för vi vet inte hur man gör.