Ett stormigt träd från förra terminen. Linoleumtryck.
tisdag 16 november 2010
Jag tror jag är en periodare.
måndag 15 november 2010
Du är mer än nog för mig...
Så där sitter man och känner att man skulle ville ringa någon, våldgästa någon, eftersom man tycker att Guds sällskap är lite väl diffust och okännbart, men så säger den lilla surfromma rösten att "jaha ja, duger inte Gud minsann, Han räcker inte för dig?" och så tänker man att näe, nä inte ska väl jag sitta här och vilja ha nåt sällskap, Gud är ju här. Oh, vad Han är här.
Min bror gjorde en seriestripp om det här för ett tag sen. Jag tycker den är så bra. (http://www.kristiansvensson.be/)
Det är inte bra för mannen att vara ensam. (Jag skall göra en medhjälpare åt honom, en som är hans like).
Tänk vad skumt det hade varit om vi var skapade att inte alls bry oss om varandra. Om alla verkligen var små öar som fungerade helt för sig själva. Sig själva nog. Läskigt! Och vad skulle hända om man föll?
onsdag 10 november 2010
Asch
Jag hade så gärna gått och kollat på Mia Skäringer! Hon kommer till Örebro i mars och jag har ju faktiskt ett presentkort på Örebro-evenemang (fjäsk till dem som skriver sig i stan). Förra gången jag kollade fanns det platser kvar, men jag tänkte att näe, vad många föreställningar hon gör den där (fantastiska) kvinnan, inte ska hon väl behöva hålla på ända till mars!? Måtte hon lägga av med turnen innan dess, ställa in och åka hem och mysa på sin ö i stället. Åh, så ädelt jag tänkte.
Men nu när det inte finns några biljetter kvar ångrar jag mig bittert! Hon kanske visst vill turnera ända fram till mars. Och jag kunde ju ha bokat biljetter utifall att. Hmm. Jag är inte så bra på att agera jag. Vill tänka för länge innan.
Bra är hon hur som helst tycker jag. Om jag hade någon idol så skulle det nog vara hon. En idolbild kan hon få i alla fall.
Jag hejar på dig!
måndag 8 november 2010
Om gemenskap och uppsatser.
Och så går det en halv dag och jag är depp för att jag inte får träffa folk. Var är alla? Var är glädjen, livet... ?
Och kanske är det svårt att få sin dos av gemenskap om man bor själv ändå. Det är på något vis sorgligare att vara själv när man inte vill vara det, än att inte vara själv när man vill vara det.
Det finns så grymt många härliga människor som man skulle vilja lära känna bättre! Jag kan ibland fundera på att åka runt och bo ett par år här och ett par år där för att hinna ha lite vardagsliv med några av dessa härliga människor som bor utspridda över landet. Å andra sidan skulle man då vara tvungen att flytta ifrån dem som bor här i Örebro nu. Och det vill jag ju inte heller! Sen skulle det nog bli ganska rotlöst i längden. Jag kan tänka att man får ta det i himlen, som man inte hinner med här. Nog för att man ska fånga dagen och allt det, leva här och nu, men det är lite skönt att under tiden ha i bakhuvudet att man har en evighet på sig att ta igen allt!
För här och nu, i detta liv och på denna jord, i Örebro, har jag uppsatsvecka. Och uppsatser är det värsta jag vet. Uppsatser och hemtentor. (Efter allt seriöst ont här i världen som måste komma på första plats.) Sitta hemma, ensam vid sin dator hela dagarna och tänka seriöst under tidspress - det ger mig vansinnigt starka flyktkänslor! Speciellt när man kört fast och tiden bara rusar iväg så att man bara får större och större tidspress. Ikväll fick jag åka iväg akut på en körövning med en vilt främmande kör för att stå ut. Tyvärr var det inte så roligt som jag hade hoppats för körledaren kändes också stressad. Men jag kom i alla fall utanför dörren en sväng och fick träffa lite folk.
Och detta inlägg känner jag är värdigt att föräras med en
gammal bild från Hofors-tiden. Håll till godo!
småsaker, stora frågor, illustrationer och tro