Skrubbsommar

Här bor jag, i en skrubb i Säffle. Och här ska jag leva i tre månader.

Tur att man är van. Det känns som att det har blivit något av en sommartradition, det här med att bo i skrubbar eller garderober. En del har stugor, jag har min skrubb. Och det är inte fel, för den som aldrig haft vare sig stuga eller någon direkt tradition värd namnet. (Det som mina föräldrar fortfarande benämner som min tradition är valborgsbadet, som jag höll vid liv i kanske fyra år och lade ner när jag blev gammal och bekväm.)

Det är något speciellt med sommarboenden. Många, i övrigt bekväma, människor flyttar gärna sitt nödvändigaste pick och pack från sina välutrustade hem till en stuga eller husvagn och lever där istället. Varför gör man så? Är det för att på något vis höja hösten och vinterns värde, göra saknaden av sommaren mer uthärdlig? Eller är det detta liv man egentligen vill leva, lite nära naturen och i enkelhet, bara det att ens vardagliga liv och rutiner med jobb och dylikt gör det livet lite väl opraktiskt? Eller är detta bostads(-ned?)byte ett sätt att förstärka känslan av att sommaren är något alldeles alldeles... annorlunda mot resten av året? Man har inte allt man brukar ha (läxor, rutiner, egentid, ståhöjd i sovrummet...), men man har en massa annat(en ickearbetande pojkvän, sol, badsäsong, färdigfixad mat och fika på bordet). Eller vad tror du som läser? Vadan vår husvagns/sommarstuge-kultur? Hur gör du helst?

Jaa... jag tror det var ungefär så mycket jag hade att skriva en dag som denna. Nu ska jag bege mig ut i stan. Eller i alla fall ut ur huset. Nära till naturen skulle det ju vara. Eller?

Jaja. Frid och fröjd!

Skolavslutning på universitetsvis

Idag har vi haft skolavslutning på Universitetet. Det betydde i vårt fall: städa klassrummet (Undrar hur många andra på universitetet som gör det? Från början till slut känns vår kurs väldigt mycket som lekis... underbart!!) och prata betyg med fröken. Mera skolavslutningskänsla var det då i söndags, när jag var i kyrkan och sjöng både Den blomstertid nu kommer och en vänlig grönskas. Fina saker. Det var fint att städa med klassen också, men på ett annat sätt.

Tänk er tjugo studenter i blommiga klänningar (och en och annan i shorts, ok) och blå plastförkläden som till 80-talsdängor och aggressiv alternativ musik tar sig an illaluktande, i fasttorkad färg helt insmetade diskhoar och lika färginsmetade bord med sanitetsrengöring (vilket är vad vi har fått tvätta penslar och händer med hela våren) och försöker hitta något slags system i ganska många lådor och skåp med diverse pysselprylar som man inte riktigt vet funktionen på. När man städat klart något skulle man sätta dit en lapp där det stod "färdigt" så det inte skulle städas igen. På min första skåplapp stod det: "Färdigt (?) Eller vad ska det vara härinne?" Härligt härligt. Men undan gick det trots allt. Som vår fröken så snällt sa: jaa... ni stökar ner fort men ni städar ju fort också. Tack tack. Ganska bra är vi.
Vi får väl se om städningen godtages av Bossen i bildkorridoren. Han var mycket motsträvig i att tillåta en väggklocka i klassrummet (vilket han tyckte skulle ha en kreativitetsdödande effekt) och sörjde stort när någon hade bonat golvet rent från alla färgfläckar.

Tänk vad mycket roligare det skulle va om man alltid hjälptes åt med arbetet. Gräsklippning, måla huset (säger jag som aldrig gör varken det ena eller det andra)... det är ett bättre sätt att umgås på än att ta en krystad biljard på stan minsann.

Och till alla kära studenter som inte heller fick sjunga sommarpsalmer på sina avslutningar:
spotify:track:2r0qs4CrzoUhXLX6caeQiY