När jag läser och tänker för att skapa en uppsats kommer jag ofta att tänka på helt andra saker än planerat. Ibland känns det mer intressant och relevant än det jag egentligen skulle tänka på, så jag tillåter mig att tänka kring det en smula. Ja, det tar lång tid för mig att skriva uppsatser. Många små parentesanteckningar, liksom outgivna krönikor, har det blivit. Men nu tänkte jag att jag ska börja skriva dem här. Varför inte?
Så här är dagens funderingar, utan vidare redigering, utifrån meningen "Identitet skapas genom att subjektet identifierar sig med något.":
Saker man kan identifiera sig med:
- att vara Guds barn > vad är då det?
- med någon person som är lik en, t ex ett syskon
- med vissa egenskaper och/eller förmågor
Min mest stabila identitet är kanske vad jag längtar efter att vara eller göra... för vad jag kan vara eller göra varierar med förutsättningarna. Men kan man identifiera sig med en längtan?
Det är viktigt att det blir tydligt för en vad det är att vara Guds barn (om det nu är vad man vill identifiera sig med). Att man inte har fel bild. Tror man att det är en massa tvång blir det den identiteten man tar ställning till. Ska man identifiera sig med Kristus? Kanske är han beskriven tydligare än hur det beskrivs att vara Guds barn? Är det inte lite knäckande att identifiera sig med Kristus, den perfekte? Nej, det kan jag inte. Men kanske som en som gillar honom, som strävar efter att likna honom, som har det målet. Än en gång - identiteten kanske kan vara vilken strävan man har. Min vilja till, och längtan efter, något kan bestå även om mina förutsättningar förändras.
En man och en pojke i tonåren går genom en park i S:t Petersburg. Plötsligt omringas de av tio–femton unga män, ledda av en kroppsbyggartyp i mohikanfrisyr, klädd endast i ett par avklippta jeans.
Pojken får gå, men för den vuxne mannen vidtar nu ett mardrömslikt ”förhör”. Det leds av den barbröstade mannen, en känd nynazist vid namn Maxim Martsinkevitj.
I vad som förefaller vara flera timmar pressas den gråtande mannen med frågor som ”varför gillar du att knulla män” och ”vet din pappa om att du är pedofil”, alltmedan resten av gänget skrattar högljutt. I en bortklippt scen häller Martsinkevitj urin över hans ansikte. Till sist kommer en polispiket – och för bort den förnedrade mannen. De som trakasserat honom går lugnt därifrån.
Den halvtimmeslånga filmen är bara ett exempel från den gångna veckan på vad rörelsen ”Jaga pedofilerna” sysslar med. Betydligt grövre trakasserier går att hitta på gruppens sida på Vkontakte, den ryska motsvarigheten till Facebook – en sida som häromdagen över 77.000 användare hade ”gillat”.
Jaga pedofilerna har funnits i ett drygt år, men tycks ha fått ett uppsving den senaste tiden. Filialer har öppnats i en rad ryska städer, från Krasnodar i söder till Ulan-Ude långt i öster. När de exploaterar böghatet har nazister som Martsinkevitj fått ett nytt folkligt genomslag som de inte hade när de ”bara” misshandlade gästarbetare från Kaukasus och Centralasien.
– Förr såg folk mig som ett skinhead, men nu när jag kämpar mot pedofili är jag populär, säger en nöjd Martsinkevitj i ett klipp.
I Ryssland är det vanligt att folk sätter likhetstecken mellan pedofili och homosexualitet. En färsk undersökning visar att 38 procent av ryssarna anser att homosexuella ”ska behandlas som mentalsjuka” och en annan att hela 88 procent stöder den nya lag som förbjuder ”propaganda för icke-traditionella läggningar bland minderåriga”.
Hbt-organisationer och människorättsförsvarare slår nu larm och menar att även om det inte råder något förbud mot homosexuella relationer i Ryssland så ger den nya lagen legitimitet åt grova attacker.
Alexander Verchovskij, direktör för antidiskrimineringsbyrån Sova center, pekar på en osanktionerad pridedemonstration i Moskva, där polisen stod och såg på medan antigayaktivister misshandlade den handfull modiga som vågade gå i marschen.
– Det är inte så att regeringen ger sin välsignelse. Men propagandalagen ger ändå en sorts halvt godkännande åt dem som slår homosexuella.
I några få fall har medlemmar av grupper som Jaga pedofilerna gripits, och för ett par av dem åtal i staden Kamensk-Uralskij 100 mil öster om Moskva för att ha utsatt sina offer för sexuellt tvång. En vanlig ingrediens i gruppens filmer är nämligen att tvinga de misstänkta pedofilerna att klä av sig och använda olika sexleksaker.
Men i övrigt verkar polisen – att döma av filmerna – bry sig mer om att sätta dit de förnedrade offren. ”Homopropaganda” är uppenbarligen ett värre lagbrott än att hälla urin över en försvarslös person.
Ändå har ledaren Martsinkevitj börjat klippa bort de värsta övergreppen ur sina nätfilmer, viss om att folk ändå förstår vad som har hänt. Nyligen uppmanade han sina anhängare att minimera våldet i sina egna klipp, eller åtminstone stänga av kameran.
Inlägg
